Den har stark oxiderande kraft och är känslig för olika mikroorganismer för att döda alla mikroorganismer. Sådana desinfektionsmedel inkluderar väteperoxid, perättiksyra, klordioxid och ozon. De har fördelen att de inte lämnar återstående toxicitet på artiklarna efter desinfektion.
Klordioxid har en stark adsorptions- och penetreringsförmåga till cellväggen, och frisättningen av atomärt syre oxiderar det tiolinnehållande enzymet i cellen för att sterilisera. Ett stort antal utländska experimentella studier har visat att klordioxid är en säker, icke-toxisk desinfektionsmedel, ingen "trevägs" -effekt (cancerframkallande, teratogen, mutagen) och inte ger kloreringsreaktion med organiskt material under desinfektion. Tillverkar "triad" organiska klorider eller andra giftiga ämnen. Eftersom klordioxid har en mycket stark oxidationseffekt bör den emellertid undvikas vid höga koncentrationer (> 500 ppm). När koncentrationen är mindre än 500 ppm kan dess effekt på människokroppen försummas. När det är mindre än 100 ppm kommer det inte att ha någon påverkan på människokroppen, inklusive fysiologiska och biokemiska effekter. Det finns ingen sensibilisering för huden. I själva verket är den konventionella användningskoncentrationen av klordioxid mycket lägre än 500 ppm och är i allmänhet endast cirka flera tiotals ppm. Därför erkänns klordioxid också internationellt som ett säkert, giftfritt grönt desinfektionsmedel.
